söndag 30 januari 2011

ÄNTLIGEN! - skrek hon.........

Äntligen tog jag mig ur mitt "dödläge" - ett tillstånd som har plågat mig sedan jag fick en beställning på lite ljuspåsar
I det ögonblick jag fick beställningen kände jag mig glad - hedrad och inspirerad
MEN som han så ofta säger Tony Irving i "let´s dance
Så hände det något med frun här - jag kunde plötsligt icke sy en ända fucking påse - inte ett ända hjärta - jag hittade på 109 olika sätt att göre det hela perfekt
och det så ut som skit!
Pedanteriet och perfektionismen tog helt över mitt förstånd och förvandlade mig till en sinnessjuk galning - jag vadade i trådändar - knappnålar och tygbitar - MEN - så tog jag mig samman och släppte alla förtöjningar och här är vad jag har presterat i går och idag

5 kommentarer:

  1. FINT!!! Skönt att du kom ur det :=) Du måste samtidigt tänka att de som köper nåt kanske kastar det i ett linneskåp och glömmer bort allt efteråt ;=) Så lite lagom med pedanteri räcker:=)

    SvaraRadera
  2. ja du har så rätt! Och jag tar ju inte så väldans mycket för mina alster heller.
    Det var så härligt att bara sy o inte ha perfektionismens piska hängande över mig - det jag har skapat i går o i dag är hemmagjort o man kan se det - men det är fint ändå för det är skapat med ro i sinnet o med glädje! :-)
    kram söta barn!

    SvaraRadera
  3. Klart man ska se att det är hemmagjort - det kallas nämligen hantverk & jag gillar dem skarpt - kul att se dina alster Gisela !
    Kramen ♥

    SvaraRadera
  4. åh det peppar mig mari - jag tror ju att jag blir bättre o bättre ju mer jag syr - o det ger sådan frid i sinnet - men det vet ju du allt om ;-)
    kram <3

    SvaraRadera
  5. Jättefina saker och jag instämmer med Maris kommentar :) Alla vi som är kreativa är inte pedanter kom ihåg det Gisela. Pedanteri får de andra stå för. Härligt med kreativa människor och visst är det rogivande att vara bland tyger,sax och symaskin :) Kram

    SvaraRadera